Konstpaus

Tar ett uppehåll i bloggandet. Får inte ut så värst mycket av det. Finns på Twitter. Och i verkligheten. Hej svejs!

Bilbingopremiär

Årets bilbingostol är inköpt. Clas Ohlson säljer för närvarande en stol för 99 kronor samt två för 149, vilka jävla kap. Själv valde jag en röd med lodräta ränder i trötta färger. Efter ett otal bilbingokorvar finns det risk för att stolen går sönder, det är alltid lika pinsamt. För att rädda situationen brukar jag oftast spotta ut korv på mina spelkamraters skor, uppmärksamheten fördelas då på både den trasiga stolen och korvbitarna.

Klockan 18.30 ska jag stå redo ute på parkeringen hemma hos A-L med min stol, mina solglasögon, min ryggsäck med varma kläder, mina bilbingopennor, min plånbok (fikapaus inträffar efter halva tiden) och ett riktigt tokigt bilbingohumör.

En kort tillbakablick från förra året:

Vilken kväll jag har framför mig, vilken kväll.

Veckans fräschhetsnivåer

Varje vecka ser likadan ut, hygienen börjar på topp och arbetar sig sakta nedåt till ett slags fiskrensliknande tillstånd. ”Man kan inte alltid vara på topp”, som jag brukar säga till mina lågt presterande vänner.

Under söndagskvällarna unnar jag mig en slarvig dusch. En typisk ”jag-ska-bara-upp-till-jobbet-och-har-ändå-ingen-lust-att-ligga-i-kväll-dusch”. Jag vaknar med ett trött ansikte på måndag morgon. Ögonvitorna har fastnat i kudden och kroppen luktar redan lite unket efter en hård natt. Måndagskvällar spenderas oftast i soffläge och aftonduschen uteblir.

På tisdagar äter jag semlor och spottar ut mandelmassan på golvet. Jag slickar mig slafsigt om fingrarna och hoppar över handtvätten. Varje onsdag firar jag lillördag och super mig  förnedrande full. Ibland spiller jag rödvin på mig själv, ibland inte. På torsdagar äter jag ärtsoppa och tar en raggardusch. Fredagarna spenderas bredbent på byns lokala uteservering, från morgon till kväll.

På lördagar duschar jag. Länge. Jag tvättar, sköljer, skrubbar, baddar, rensar, blaskar och skrapar hela kroppen. Brunfärgat vatten rinner längs min kropp ner i avloppet. Sedan dricker jag Irish coffee och somnar sittande någonstans.

Snel hest

Fick en kärlekschock av obeskrivlig rang när Jacob, den lilla sparveln, kom fram till mig i lördags med en present. Som den kortlekssamlare jag är blev jag såklart överväldigad av objektet han gav mig.

Tack, fina människa.

Ja jävlar, fredag igen

En icke suparhelg väntar. Här ska spelas musik för packade bybor och kapas träd för grannron. Resten av tiden ska jag släpa mig fram med kraften från mina triceps längs Klarälvens släta stränder och sjunga kampsånger tills solen går ner.

Innan dess vill jag passa på att hylla:

Annica – Veckans återvändare.

Sivan – Veckan possible.

Veckans fredagslåt presenteras i samarbete med Wing, hon som sjunger lite bättre än Yoko.

Direktrapport

Just nu diskuterar jag och några tappra karlar kroppshålor på Twitter. Det gör mig glad. Näsborrarna finns med på min personliga topp tre-lista. Trevlig torsdag!

O-livet #29

Livsmotgång:

Att ha en sådan brist på kreativitet och inspiration att underlivet påverkas.

Underlivet påverkas på följande sätt: Det känns ansträngt, oroligt och uttråkat.

Kapfest

Ty, vilken angenäm helg jag har fått uppleva trots min ringa ålder. Likt elitpensionärerna spenderade jag lördagen tillsammans med min grannsekt. Vi hade kapfest. På en klassisk kapfest kapar man träd, äter bullar, dricker öl och skrattar åt kaparens alla misstag.

”Klappa takten alla kaparbarn. Kapfest, kapfest hela dan”, sjöng vi gång på gång tills solen försvann.

Söndagsnöje

Här sitter jag på en köksstol och njuter av det lilla:

Frrredag

Det firar vi såklart med en av tidernas bästa låtar. Ynglingarna nedan har lagt ner både energi och papp på att tolka sången och skapa en ljuvlig video. Klart att de ska hyllas!

Ha nu en riktigt tokig och osportslig fredag, mina vänner.

Unn er

Ärade vänner och allt löst folk där ute i världen. Nu jävlar är det dags att rycka upp oss. Tiden är kommen för oss kvinnor att sluta banta inför sommaren och i stället äta upp oss för att skapa ett skönt fladder i kroppen när vi springer längs stränderna hand i hand med våra fylliga kamrater. Den vars kropp guppar mest, vinner. Ägaren av den mest taniga och muskulösa kroppen bör kastas i vattnet och dränkas alternativt grillas och ätas upp då vi andra kvinnor kan komma att störas av dess utseende. Storbystade damer vars tuttar icke hänger eller är täckta med hår bör hålla sig utom synhåll för våra män och eventuella ragg. Vältränade rövar och inåtbuktande magar, sexiga lårben och söta fötter kan hålla sig hemma. Vi ”normalbyggda” flickor vill helst slippa skämmas över våra torra vader, slappa bröst, lätt håriga hakor och alkoholfyllda kaggar.

Nä, älskade kvinns. Lägg ner rivaliteten och unna varandra en skön sommar. Charmen med strandhäng är just olikheterna, liksom i övriga och påklädda situationer. Ett hängbröst här, en tajt röv där. En ful baddräkt, ingen baddräkt alls. Orka inte ens bry er. Knäpp en öl och må gött, i stället.

Och ni fantastiska män. Ni med knappt synbar muskeluppbyggnad, bleka överkroppar, pumpade lår, hårlösa armar, muskulösa skulderblad, skäggiga ansikten och gigantiska könsorgan (eller icke). Jag gillar er. Slappna av, drick en söt cider och fnittra åt allt som aldrig har varit så irrelevant som nu.

Fem sköna sommartips:

1. Skratta mycket.

2. Ät mycket.

3. Drick mycket.

4. Må gött.

5. Unn er. Och andra.

Herrar och damer, nu jävlar kör vi.

Gårdsfest

Vi grillade lite i går, jag och grannarna.

Svinaktigt

Helgens svineri började i fredags, givetvis. Jag hade inte duschat sedan i måndags och planerade heller inte att avsmutsa min kropp innan söndag. En äkta svinig helg innebär otvättad hydda och en extremt avtändande andedräkt.

Efter jobbet lunkade jag till Systembolaget. Där inhandlade jag sjuka mängder sprit och blev tvungen att betala en mindre summa pengar till en liten dam för bärhjälp hem. Tre tjugolappar och en välspetsad drink gav jag för besväret.

Väl hemma kastade jag ut min sambo redan runt 17-snåret. För att bli så packad som möjligt behövde jag vara ensam i några timmar. Jag lyssnade på Sven-Ingvars första skriva, halsade gin, markerade mina läppar och ögonbryn med en rödlätt penna, tuggade tobak, dansade vilt och knäppte frenetiskt med fingrarna i sann partyanda och skrev tokiga statusuppdateringar på Facebook som ingen gillade.

Klockan åtta tog jag sparkcykeln ner till byn för att umgås med andra likasinnade. Vi strosade runt på gator och torg med våra spritflaskor och ett par småflickor vi hittade längs vägen. Vi balanserade på broräcken, kastade sten mot diverse uteserveringar, muckade gräl med några gatumusiker, snodde ett dragspel, hade egen konsert utanför Pressbyrån, spydde på dragspelet, gav tillbaka dragspelet och somnade slutligen i en busskur.

Lördagen såg likadan ut, minus dragspelet. I stället fick vi tag i en panflöjt som vi turades om att spela på inför en grupp nyktra alkoholister.

I söndags duschade jag, blev konfronterad av min sambo, höll ett förlåtande tal och log flickaktigt, lagade middag, städade lägenheten, gick en långpromenad, hällde ut spriten som fanns kvar, grät ångestfyllt och lovade min respektive att aldrig mer svina, plockade fram mina aldrig använda sexiga underkläder och förförde honom, skrattade högt åt hans skämt och skruvade ihop en Ikeamöbel när jag ändå var igång.

En klassiskt svinaktig svennehelg.

Dagens bild

Stackars lilla barn. Jag skulle aldrig, ALDRIG, göra sådär. Eller jo, kanske. Om jag är på rätt humör. Jag-är-naken-och-vill-lägga-ett-barn-på-min-hydda-humör, alltså.

Livet #28

Livskvalitet:

Att sitta i en bastu och dricka finwhiskey, gärna med farbröder. Ett kärringskämt här, ett obehagligt kroppsljud där. Jag byter med nöje ut alla kommande ungdomsfyllor mot dessa tillfällen.

Att tycka till

Jag kan ju omöjligt ogilla den här tjejen.

Kubb

Äntligen är jag någon folk vill hänga med. En i gänget. Någon som har något andra med all sannolikhet är intresserade av. Något som gör mig till alla partyns mittpunkt. Jag har köpt ett kubb.

Till och med i fredags levde jag ett ensamt liv. Jag var en i mängden. Ingen tittade åt mitt håll när jag spatserade runt i Karlstads stadskärna. Barnen slog mig. Hundarna pissade på mig. De äldre nöp mig. Män över 20 kastade öl på mig. Kvinnor i samma ålder daskade mig på bröstkorgen, jag blev alldeles röd.

Tillslut fick jag nog. Clas Ohlson blev min enda räddning. Med darrande ben färdades jag uppför rulltrappan mot butiken. Stämningen var spänd och ingen kunde ännu ana mina planer. Jag småsprang förbi de olika avdelningarna och kisade mot hjälpdisken för att inte distraheras av alla behagliga priser och behövliga sommarprylar. Väl framme möttes jag av en strålande man, för mig såg han ut lite som Gud. Jag frågade efter ett kubb och han tittade oroligt på mig. ”Vi kanske har ett kvar”, svarade han. ”Jag måste kolla”, sedan försvann han in på lagret. Mina andetag blev plötsligt tyngre. Tanken på att spelen skulle vara slutsålda omslöt hela min kropp likt en kall dinosauriehand. Inte fan skulle jag ha fått tag i ett kubb någon annanstans såhär nära sommartid, Clas var mitt enda hopp.

Precis när jag hade bestämt mig för att köpa ett rep i stället, påta en snara och förbereda en plågsam död, återvänder den strålande mannen med ett kubb i näven. ”Det är ett väldigt bra kubb”, säger han och räcker mig förpackningen.

Nu, mina vänner. Nu är jag någon. Jag har fått ett namn. ”Kubb-Empa”, skriker de efter mig på stan. Och jag kommer alltid gående med med en träpinne i handen. Oj, vad vi ska spela kubb i sommar.

Fredagskvinnorna

Solen skiner över Karlstads gator och torg. Små flickor i åldrarna 13 till 17 springer runt i shorts och stringtrosor, viftandes med nyköpta glasspinnar i regnbågens alla färger. Vissa av dem har redan fått bröst, andra ligger lågt med sina små utväxter. Några ska supa i kväll, Janne har köpt ut. Resten ska sitta hemma i fredagsmyssoffan med pappa och titta på Talang 2011.

De lite äldre och större i Karlstad ska, oavsett bröststorlek, inta centrums uteserveringar lite senare i kväll. Förutom paren. De ska laga lyxig tacos och titta på Talang 2011 i fredagsmyssoffan. Uppklädda med tofs och ögonskugga siktar stadens lediga kvinnor på att förföra diverse karlar. Med översminkade finnar, pudrade bröstkorgar, smutsfria naglar, städade arslen, obekväma skor och skojfriska humör kommer dessa ljuva kvinns att sprida glädje och eventuellt inbjuda till uppeggning under kvällens gång. Och, fan vad jag gillar er! Ni uppstyrda som vistas i min vy när jag jobbar kväll och natt. Ni som skrattar lite högre än alla andra, njuter av ruset, bjuder på er själva, minglar, pratar, skriker till, dansar och allmänt motorsågsmöljer er fram. Så länge ni är glada tänker jag också vara jävligt glad.

Vi firar med en skön bet. Men, bara för att de sjunger att man ska göra det behöver ni ju inte göra det.

Ha en fantastisk fredagskväll era tokiga jävlar.

”Slutsignal”

När jag såg denna fullt underbara reklamfilm för schampot som reducerar mjäll, satt jag alldeles tyst i några minuter och reflekterade över hur min kommande reaktion skulle utformas. Sedan skrattade jag. Och jag skrattade, och skrattade. Nästan på ett oacceptabelt sätt. Munnen förstorades plötsligt och fladdrade hej vilt i mitt lilla ansikte.

Det är den bästa reklamen jag någonsin sett. Den har allt.

Och vilken fantastiskt skön skådespelarinsats, Henke!

O-livet #28

Livsmotgång:

Att sitta på en skön fest, dricka svåra drinkar, känna lyckorus, kanske vara lite halvsnygg, lägga omotiverade överstämmor till alla låtar som spelas, skrika hejaramsor, dregla under skrattattacker och känna allmän lust över livet, när någon börjar gråta.

Folk, ni måste sluta gråta när ni super.